Lista

- Jag skall bara lista runt dörren ner till källaren sedan är allt klart, hade han sagt.
Nu när jag efter ett år, av en händelse sprang på honom mitt på stan så påminde jag honom om det.
- Ja visst, jag kan komma på fredag eftermiddag och fixa det, sa han
- Men du, jag drar av en tusing på fakturan så gör jag det själv. Okey?
- Ja visst! Du har inte betalt än alltså?
- Nej, vi kom överens om att du skulle bli helt klar innan jag betalade.
- Ja ja, ja visst ja. Gör så, vi höres, tjing.
Nu i efterhand undrar jag varför jag påminde honom. Han hade säkert glömt det hela. Vad lever hantverkare av? Jo, ärliga kunder som betalar bortglömda fakturor. Fast det var ju ingen faktura, det var ett handslag och en sådan signering sviker man inte.

Ädelt

Synonym för ädel är adlig, blåblodig, förnäm men också förträfflig, fulländad, generös, storsint. Tänk att ett ord kan skapa så motstridiga associationer. Allt detta beror på hur man har fått huvudet tillvridet, tillskrynklat under årens lopp.

Motsatsen till ädel kan vara usel, men när min far hörde ordet adlig tänkte han på någon som var usel. När jag hör ordet förnäm tänker jag på någon som är egoistisk och det är ju motsatsen till förnäm.

Man skall nog inte tänka så mycket på orden i sig. Jag försöker tänka på i vilket sammanhang de sätts in i. Då blir det en mening som betyder något för mig, men den meningen kan betyda något annat för dig. Allt detta beror på hur man har fått huvudet tillvridet, tillskrynklat under årens lopp.

Att svara

Han avslutade rundvandringen med att säga,
- och allt detta skall du svara för.
- Det skall säkert gå bra, om jag får dom rätta förutsättningarna, svarade jag.
- Är det något särskilt du tänker på? Investeringarna är gjorda, vi sitter i nya lokaler och jag kan försäkra dig om att personalen är kunnig, kompetent och lojal.
- Det är främst befogenheterna jag tänker på, du har inte nämnt något om vilka befogenheter jag har, för att ta ansvaret över detta.
- Befogenheter, sa han lite förvånat. Jag har satt ramarna och målen, det är de befogenheter du har.
- Okey, sa jag. Jag svarar i morgon om hur jag gör.
Mitt svar blev, ”nej tack jag avstår från att ta ansvara för allt detta”

Ta ansvar

Jag tog inte mitt ansvar, jag känner en skuld, jag är skyldig och kommer att ta mitt straff.

Vad är mitt straff för den handling jag gjort? Eller var det en handling jag inte gjorde, som var att jag inte tog mitt ansvar?

Vem kan döma mig? Vem tar det ansvaret för att domen är rätt? Att påföljden blir rätt? Att jag blir tillrättavisad?

Vem kan veta vilken skuld jag känner?

Ansvaret är bara mitt, ingen annans. Ansvaret för att döma ligger på mig, ingen annan. Det är bara jag som vet vad jag gjort. Det är bara jag som vet, vad jag inte gjort. Jag är redan dömd. Straffet är att ta ansvar för mina handlingar.

Huvudlöst

Fan vad den sitter, tänkte jag och hämtade en större skiftnyckel. Nu skall den nog lossna och visst pang, sa det och där satt bulten utan huvud. En huvudlös fastrostad bult kan inte skruvas bort, det vet vi ju alla. Det är bara att fram med borren, borra ur och sedan gänga om och om det går sätta i en större bult. Annars är det bara att slänga allt.

Tänk på det, vrid inte om huvudet med för stor kraft då kan huvudet lossna. Det är bättre att försöka lösa upp det som håller fast bulten, får den att inte vilja röra sig. Tålamod, tålamod är det som behövs inte kraft.

Saktmod

Lövens gröna färg hade gått från ljust till mörkt grönt och nu över till gult en del skimrade röda. En del av dem hade fallit ner i ån som flöt bort genom skogen, över ängarna där gräset hade vikt sig efter det sista regnet och orkade inte resa sig igen. Hösten var här, med sitt saktmod, fridsamhet och öppnade rum för sinneslugn. Nu skall allt vila, gå i dvala, somna in och hämta kraft för att orka starta än en gång. Att orka spira upp i en vårgryning då värmen kommer åter med kraft att liv. Nu är allt stilla och går i underbart saktmod.

Fortsätta

- Sluta gnäll nu, det är bara att fortsätta, sa han vresigt
Vi traskade den leriga vägen fram. Vinden hade mojnat, regnet höll upp en stund. Jag hade ju bara sagt att vi kunde väll ta en paus, en stunds vila med en liten chokladbit, lite saft. Det här skulle ju vara så underbart hade han sagt
- Vad är det som är så underbart med det här? Frågade jag.
Han stannade, såg ner på mig. Nu log han, han sprack upp i ett härligt solbränt leende, min underbara pappa. Han klappade mig på den gula sydvästen.
- Nu sätter vi oss en stund och tar lite choklad, vad säger du om det?
- Jag tycker det är bra när du bestämmer, sa jag
Han tittade på mig och föll i skratt.
- Du är så underbart klok min lilla flicka, sa han. Så underbart klok, sa han nu lite lägre medan han rotade i ryggsäcken efter chokladen.
Vi satt sedan tysta i det tysta fjällanskapet och mumsade på våra chokladbitar.
Jag tänkte att när jag blir stor skall jag rädda den här världen och alla människor skall få bli lika lyckliga som vi är nu.
Sen hoppade jag upp och sa.
- Upp och hoppa det är bara att fortsätta annars kommer vi aldrig fram.